Att välja utbildning kan kännas som ett stort beslut, särskilt när framtiden är osäker. Jennifer Rosenius, konsult på Sigma Industry, vet precis hur det känns. Hon delar med sig av sin resa - från gymnasietiden då valen kändes osäkra, till en vardag där hon idag jobbar med Design Transfer på ett bioteknikbolag.

I den här krönikan berättar hon om varför det lönar sig att våga prova, hur hon hittade sin väg som ingenjör, och varför fler kvinnor behövs i teknikbranschen.

Att våga ta steget och hitta sin plats

Ofta utgår man från det värsta som kan hända. Tänk om utbildningen inte passar mig, tänk om kurserna är svåra, tänk om ingenjörsyrket inte är något för mig. Till dig vill jag säga: våga prova! Om dina farhågor besannas så hoppar du bara av utbildningen, det är ju egentligen inte värre än så. Tänk istället på att det bästa som kan hända är att det känns helt rätt.

För mig var inte utbildningsvalet helt givet heller, men jag använde mig av uteslutningsmetoden för att hitta min väg framåt. Jag studerade naturvetenskapliga programmet på gymnasiet. Har haft rätt lätt i skolan, varit duktig på problemlösning och alltid tyckt att matematik var kul. Jag ville helt enkelt bygga vidare på det och då fastnade jag för ingenjörsutbildningen utan att egentligen ha någon bestämd tanke på exakt vad jag ville göra. Det är det som är så bra med ingenjörsutbildningen, man får en gedigen grund att stå på men utöver det kan man inrikta sig på lite vad som helst.

Jag valde att inrikta mig på molekylär bioteknik och idag jobbar jag som konsult på Sigma Industry, med uppdrag inom läkemedels-/bioteknikindustrin och fokus på Design Transfer. Här får jag vara med och säkerställa att en produkt kan gå från utvecklingsfas till produktion på ett säkert, effektivt och kontrollerat sätt. Det är en spännande och viktig roll där jag verkligen får användning av både min utbildning och de erfarenheter jag samlat på mig längs vägen.

Som konsult har jag nämligen haft möjlighet att prova på flera olika roller, bland annat: produktionsingenjör, mjukvaruvalidering, inköpare och flyttkoordinator. Varje uppdrag har lärt mig något nytt och hjälpt mig förstå vad jag trivs med och vad jag vill utvecklas inom. Det är just det jag älskar med att vara teknikkonsult: friheten att utforska, växa och hitta sin egen väg. Det kräver mod, men det är också det som gör resan så värdefull.

Matten - det är okej att kämpa

Vid valet av utbildning kan man dras mellan vad man är nyfiken på och vad man tror sig klarar av. Just matematiken är något som jag tror får många att tveka, särskilt inför tekniska utbildningar. Ett ämne som många oroar sig för redan innan de sätter foten på universitetet. När jag var yngre var jag tvungen att lösa matten på egen hand. Min mamma hade endast baskunskaper och min pappa var ofta på resande fot i yrket. Det gjorde mig självständig och orädd för att misslyckas, det är ju då man faktiskt lär sig.

Till dig som är orolig över ingenjörsmatematiken kan jag bara säga att det aldrig är för sent att lära sig. Var lite envis som jag var. Försök att analysera och verkligen förstå problemet du har framför dig. Du kommer att komma till en punkt när du plötsligt inser att du förstår hur det fungerar. Ett konkret tips är att gå ett tekniskt basår för att utforska svårighetsgraden.

Jämställdhet - en självklarhet som vi behöver påminnas om

På min utbildning var vi ungefär hälften kvinnor och hälften män. Jag blev chockad över att det var så många tjejer, jag hade inte förväntat mig det. Klassen fungerade hur bra som helst och vi behandlade varandra på ett likartat sätt. Jag har personligen inte känt mig orättvist behandlad för att jag är kvinna, utan har snarare upplevt en stöttande miljö där man strävar efter inkludering. För mig är det viktigt att jag blir respekterad för min kompetens. Jag vill inte ha några fördelar bara för att jag är kvinna, utan jag vill bli bedömd utifrån jämställda och rättvisa kriterier.

Men även om du själv inte har upplevt diskriminering eller kränkande särbehandling, så tror jag att de flesta av oss någon gång lägger märke till subtila mönster i hur vi samspelar med varandra. Det handlar om de strukturella skillnader mellan kvinnor och män som ibland gör sig påminda - till exempel när det gäller makt och inflytande, utbildning eller yrkesval. Ett konkret exempel kan vara vem du vänder dig till med en fråga i ett möte eller ett arbetsmoment. Är det den manlige kollegan, trots att både han och en kvinnlig kollega har samma roll och kompetens?

Jag tror inte att det sker medvetet, utan snarare speglar attityder, normer, värdering och ideal som finns i samhället. Vi behöver medvetandegöra detta beteende och reflektera över det. Påminnas om att vi alla kan behöva tänka ett steg längre ibland. Jag älskar att förklara saker och sprida min kunskap vidare, så när detta händer markerar jag att jag också finns tillgänglig och kan svara på frågor. Det är viktigt att ta för sig och våga göra sin röst hörd. Ta plats och säg ifrån om något inte känns rätt. Det är så vi förändrar.

Du behövs i teknikbranschen

Jag hade gärna sett fler kvinnor på ingenjörsutbildningar och i yrkeslivet. För att få fler unga tjejer att intressera sig för teknik, IT och programmering så tror jag att dessa ämnen behöver introduceras långt tidigare i skolan, då vi kan anamma ny kunskap som bäst och således ha möjlighet att få upp ögonen för nya intressen.

Därför är initiativ som låter barn och unga utforska teknik och problemlösning så viktiga. Vi behöver uppmuntra dem att tänka "jag kan det här" och att deras idéer är värdefulla.
För teknikens frammarsch avstannar inte precis, den accelererar. Därför måste vi få in fler folk, och för att få det bästa möjliga klimatet, samarbetet och kompetensutbytet på arbetsplatsen behöver vi fler kvinnor i teknikbranschen.

Jennifer Rosenius,
Sigma Industry Evolve